Back to work then 

Jag gick till jobbet i dag, två dagar hemma fick räcka. Jag fick sitta för mig själv med en mindless men nödvändig uppgift och det passade perfekt då hjärnan var lite mossig. 

Jag trodde att det skulle regna men det blev ju sol så jag fick cykla hem i gummistövlar i solsken som ett fån med regnbyxorna i väskan. Men det var jätteskönt att vara med Oliwia i rastgården, det blev en väldigt fin dag. 

När man kommer hem sedan hoppar hon upp i sängen och myser, jag brukar lägga mig bredvid henne och gosa med hennes fluffiga päls lite, tills det börjar kittla i näsan av allt hår eller hon blir besvärad och hoppar ner. Men hon ser ju ut som ett levande mjukisdjur ❤

Jag hinner dock knappt vara hemma något innan jag ska hämta Lucy, hon blir så glad när hon ser mig och springer över hela gården på sina små ben. Men hon är inte så liten längre, 91 cm är hon och väger 15 kg drygt. 2,5 år blir hon i dag, tänk att hon fyller tre om ett halvår! Det är ju stort liksom. 

Vår älskade tjej, det är en riktig emotional roller-coaster på eftermiddagarna. Hon har tydligen bestämt att hon inte ska sova på förskolan längre vilket får som konsekvens att minsta motgång hemma sedan resulterar i ett fullskaligt utbrott à la världen går under och vi är fruktansvärt elaka och hur kan hon inte få precis som hon vill när hon vill? Som att trycka på spolknappen själv som hon inte kan trycka ner själv, men hon står där iaf med sitt lilla finger och säger ursinnigt ”inte mammas tur!” och hon får prova men det händer inget och det måste spolas så mamma måste hjälpa till och nej det var minsann inte okej, hade jag inte hört att hon tydligt sagt att det inte var mammas tur?! Sedan kan vi komma överens om att man faktiskt måste lyssna på mamma och kramas och någon minut senare vill hon entusiastiskt visa luftballongen hon ser genom fönstret i sitt rum och kör glatt runt på bobbycaren. 

Hennes nya stora säng är så mysig! Jag somnar alltid när jag lägger henne numera, det är såå mysigt att krypa ner bredvid henne och ligga så tätt intill. 

I morgon är det fredag vilket är skönt, sedan blir det nog en vilohelg för min del, sova är den bästa medicinen. 

Höst

Nu börjas det, virustiderna… Något skit har jag fått med kroppsvärk och halsont och trötthet. Bara att vila och ta det lugnt, vilket jag gör med voff i sängen nu. 

Annars älskar jag hösten. Den friska klara luften, den sköna temperaturen och höstsolen. 

I lördags var jag hos mamma och pappa medan Jocke cyklade med en kompis till Uppsala. Det var den finaste dagen på länge, och vi var ute och gick och Oliwia fick leka i rastgården. 


Vi var i rastgården i går också vid oss och det var en ursöt Husky valp där, åh jag tycker de är så fina. Oliwia var inte så intresserad av att busa med den utan ville helst tugga på sin pinne men jag tittade gärna på den där den klampade runt med sina klumpiga valptassar. 

Vackra Oliwia ❤

Lördag på Värmdö 

I dag träffade jag min systerdotter för första gången, hon är en cm kortare nu i v.38 än Lucy när hon föddes, att de är så små! Hon låg och knorrade i min famn och Lucy var lite osäker men vågade klappa efter en stund, och ville gå fram och titta när hon började gråta. ”Lucy sin” sa hon och tittade lite förbryllat på bebis-kusinen.

 

Vi hade en jättemysig lunch tillsammans med bananpannkakor, smoothie och bröd med avokado och dessertost, tyvärr minns jag inte vilken sort men den var riktigt god. 

Efter vi druckit kaffe och Jocke och Viktor monterat ihop spjälsängen de fått av oss så gick vi ut på en promenad. Det slog mig hur fridfullt det är där ute, det är inte förrän man åker bort från stadsljudet som man inser att man alltid har det i bakgrunden. Stillheten och lukten av natur är något jag saknar här, men det är onekligen skönt att ha så nära till affärer och dylikt. 

Vi gav som sagt spjälsängen till Alva då vi i torsdags var på Ikea och uppgraderade Lucys rum, det blev riktigt mysigt med nya sängen och taklampan som matchade mönstret på sängkläderna.

Det blev dags att åka hem så småningom och Lucy ställde sig vid vagnen och sa hejdå till ”bebis sin”

Jag hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång vi träffar den lilla familjen. I morgon har jag lovat Lucy att blåsa såpbubblor, men nu är det dags för henne att krypa ner i sin sköna säng.