På en kyrkbänk

Det är inte ofta den generella svensken är i kyrkan, jag undrar hur många gånger per år det är, en? Mindre? Mer? Beror väl på iofs om man känner fler som gått bort, gift sig, ser Lucia i kyrkan etc… Eller som i söndags, när någon döps. Jockes kusinbarn var orsaken till vår tripp till Nyköping i helgen och det var ett fint dop i en liten gullig kyrka. Oavsett livsåskådning så måste man beundra den tid och talang som lagts på de gamla kyrkorna med dess målningar och statyer. Jag tycker ändå om att vara i kyrkan, för det är aldrig stressigt, människor är lugna och där av samma anledning, i mina fall har det varit att ta farväl eller välkomna till livet. Oavsett vad man tror eller inte tror så tycker jag man ska respektera kyrkan och de seder som hör till när man är där inne. 

Det var kul att träffa alla igen, och Lucy fick hjälpa till med de andra barnen att hälla dopvattnet i skålen i kyrkan, hon var lite kort dock så det mesta kom utanför, så kan det gå. Det räckte iaf för att lilla bebisen skulle bli alldeles blöt i huvudet under välsignelsen. 

Efter ceremonin åt vi lite mat och tårta och alla ungar sprang och lekte med ballongerna, Lucy var inget undantag. Hon fick med sig en ballong med ett snöre men den flyger inte längre för den börjar få slut på luft vilket hon påpekar varje gång hon ser den. Tänk att ballonger var så roliga.

Det blev en heldag och Lucy var inte den enda som somnade i bilen på väg hem. Nu kommer jag snart somna och tappa telefonen i ansiktet så dags att lägga undan den innan det händer.

Kommentera