Time

För en vecka sedan sa de på BB att jag inte behövde åka in än och sa hur täta värkarna ska vara för att det ska vara dags. Jag kan inte förstå att det har gått en vecka, all väntan, alla förberedelser, och nu är hon här, snart en vecka gammal. Samtidigt längtar jag tills hon blir ett par månader och kan börja göra lite mer och förhoppningsvis äter mer sällan och sover mer på nätterna, men det vet jag inte hur länge det dröjer. Det är inte en dans på rosor jämt att va spädbarnsförälder, men det visste vi ju, sedan är jag orolig för plötslig spädbarnsdöd också, det gör inte saken lättare. Men hon är det bästa som hänt mig (efter jocke, utan honom skulle det ju inte vara någon bebis) så även fast hon ligger här nu och just spytt och nu är hungrig -igen- och det är rätt segt att inte kunna dra iväg någonstans för det är lönehelg och bakterierna flödar så har jag det jävligt bra, inget går upp emot att ha sin alldeles egna familj.

This entry was posted in Vardag.